Alla är vi ansvariga - alla kan vi påverka

22.05.2016

I diskussionerna om Östersjön finns det inte ett enda land som kan skjuta över ansvaret på någon annans axlar. Alla är lika skyldiga. Under åren 2008–2013 släpptes i genomsnitt 3 900 ton fosfor ut från Finland årligen i Östersjön, det vill säga knappt ett kilo per invånare. 95 % av den här fosforbelastningen nådde havet via våra åar och älvar, resten via direkta punktkällor såsom avloppsvatten från samhällen samt utsläpp från industrier och fiskodlingar. De finländska direkta punktbelastningarna har minskat med mer än 70 % från nivån år 1990, då Finlands andel av fosforbelastningen i Östersjön idag ligger kring 10 %.


Jordbruket den största enskilda belastningskällan
Näringsbelastningen varierar beroende på väderförhållanden. Under regniga år bär åar och älvar med sig mer näringsämnen till havet och varma vintrar leder till att mer näringsämnen rinner ut i vattendragen. Största delen av fosforbelastningen i Östersjön härstammar från jordbruket. Fördelning enligt ursprung varierar beroende på havsregion. Även kring våra egna kustområden utgör jordbruket den största enskilda belastningskällan, och majoriteten härstammar från Skärgårdshavets avrinningsområden. De tätbefolkade kustområdena och dess industrier kring Finska viken utgör områdets näst största fosforkälla, medan fiskodlingarna i Skärgårdshavet utöver den spridda bebyggelsen utgör den största källan till belastning näst efter jordbruket. Bottniska viken belastas å sin sida av avrinningsområdets viktiga industri, skogsbruket.


82 000 ton kväve
85 % av kvävebelastningen i Östersjön hamnar i havet via åar och älvar. Luftnedfall och punktbelastning står för resten. Finlands kväveutsläpp åren 2008–2013 ger ett årligt genomsnitt på 82 000 ton, vilket är ungefär 15 kilo per invånare per år. Finland bär ansvar för ca 11 % av kväveutsläppen i hela Östersjöområdet. Mängden kväve som hamnar i Östersjön från Finland har hållits mer eller mindre på en oförändrad nivå trots punktvisa minskningar i belastningen. Kvävebelastningen härstammar förutom från jordbruket och samhället även från industrin, skogsbruket och den glesa bebyggelsen. Fiskodling och torvproduktion har dessutom del i Östersjöns kvävebelastning.


"Polen värsta källan till belastning, men även Finland får en allvarlig varning."


Polen toppar belastningslistan
Men även Finland får en allvarlig varning. Vid en undersökning där man jämförde fosfor- och kvävebelastningen från nio länder kring Östersjön, toppar Polen den mörka statistiken. Polens totala mängd fosforutsläpp är nästan lika stor som Finlands, Sveriges och Rysslands gemensamma belastning. Även då det kommer till kväve ligger Polen överst på listan med en totalmängd på över 150 000 ton. För Finlands del blir listan mer pinsam då man ställer belastningen i förhållande till invånarantal. Detta trots att Finland och Sverige har längre kustlinjer som gränsar till Östersjön än de övriga länderna. Finland har således mycket att göra på hemmaplan innan det finns anledning att hytta med fingret mot grannländerna. Och med tanke på att det tar 25–30 år för vattnet i Östersjön att bytas ut, är den önskade förändringen i det avseendet resultatet av en lång och långsam process. En försämring av situationen i någon form bör emellertid stoppas till varje pris och så snabbt som möjligt. 


Saltpulsen vintern 2014–2015
I medlet av februari då Finlands miljöcentrals forskningsfartyg Aranda återvände från vinterns observationsresa, medförde hon både bra och dåliga nyheter. De goda nyheterna baserade sig framför allt på den tursamma saltpulsen, som intensifierades tack vare vinterstormarna och medförde mycket salt och syrerike vatten från Nordsjön till Östersjön. Vid tiden för Arandas forskningsresa i slutet av januari hade pulsen framskridit en sträcka på ca 200 kilometer i södra Östersjön. ”Pulsens inverkan på den djupa huvudbassängen och läget i Finska viken kommer att märkas först senare”, sammanfattar Arandas expeditionsledare Juha Flinkman. Syrehalten i Finska viken har tack vare omblandning blivit mycket bättre jämfört med förra sommaren och hösten, men är trots det sämre än vintern 2013–2014.


Belastningen kan stoppas
Östersjöns interna belastning kan stoppas så fort djupen får tillräckligt med syrerikt vatten. Men vinterstormarna medförde att det syrefria och mycket näringsrika djupvattnet blandades med ytskiktet, vilket på kort sikt orsakar en försämring av tillståndet och denna sommar förutspåddes till och med kraftigare blomningar av blågröna alger än förra sommaren.


"Den tursamma saltpulsen, som intensifierades tack vare vinterstormarna medförde mycket salt och syrerike vatten från Nordsjön till Östersjön."


Saltpulsens effekter positiva
Styrelseordförande för John Nurminens Stiftelse och sjöfartsråd Juha Nurminen kommenterade
vinterns forskningsresultat: ”Saltpulsens långsiktiga effekter är mycket positiva. Det nu rådande tillfälliga läget och dess inverkan på den kommande sommaren är dock svårare att uppskatta, det finns en risk att vi tar ett steg bakåt. Nu är det viktigt att komma ihåg att det allmänna tillståndet i Finska viken har under de senaste 6–7 åren redan utvecklats i rätt riktning och att den nuvarande fosfortoppen är ett tillfälligt fenomen. För östra Finska vikens del kan vi endast göra en gissning om det kommer att ske en tillfällig försämring av fjolsommarens fina situation eller inte.”